Dollhouse

Den här nya trailern för Dollhouse ger mig gåshud. Jag hoppas verkligen att FOX inte fuckar upp det här nu. Joss har ju sagt att det är annorlunda på FOX nu men det känns ju som att dem är fortsatt hala. Joss har ju filmat om piloten. Han skriver på sin blog att det var för det bästa men kanske så intalar han sig själv bara- Vad vet jag.....

En sak vet jag och det är att den skulle gått på måndagar men har förpassats till fredagar, en slot där FOX inte lanserat en succe sedan X-Files 1993. Jöste, inte vilken fredag som helst utan fredagen den trettonde....

Jag hoppas jag har fel. Jag hoppas att Dollhouse får leva längre än Firefly. I min värld är ju 13 en tursiffra så...fast ioförsej..i min värld så är mikrovågsugnen en djävulens skapelse så det säger ju inte så mycket.

Watchmen

Jag var bara tvungen....

Vampyrer, djävulspojkar och dvärgar....

Djaaa.....

Det har varit lite mycket nu. Varit dålig på att uppdatera. Men nu är jag tillbaka. Okej. Jag gillar True Blood som fan. Jag gillade den redan efter första avsnittet men nu, fyra avsnitt senare, är jag helt såld. I avsnitt 3 får t. o m Buffy en shout-out. Bara en sån sak. Plus att Alexander Skarsgård är en stentuff vampyr från vikingatiden som heter Erik. Sedan är titelmelodin fin. Om ni vill köpa på itunes så heter låten "Bad Things" och framförs av Jace Everett.

Min andra favoritserie denna säsong är något otippat (fast ändå inte), "The Cho Show" med Margaret Cho. Jo, hon komikern som för tio år sedan hade den första sit-com med en all-korean-cast. Margaret Cho är galen, och det är henens show också, men samtidigt väldit smart och opretentiös. Plus att hennes föräldrar är sjukt fina. (Det är hennes riktiga päron.)Sedan har vi ju också hennes assitent, Selena som är dvärg, hon är skitduktig och grymt rolig.

Djaa.....

Har inte sett Hellboy 2 än, sa ju att jag haft mycket, men så fort jag sett den så får ni veta...

Vill också bara passa på att göra en shout out till Joan Holloway, min favorit karaktär i en serie just nu, hon är "sekreterar-mamma" på Sterling-Cooper, reklambyrån som serien Mad Men utspelar sig på. Hon är het. Cok het...

Klipps galore...




True Blood

Sommar och Höst

Så......

Det har varit en bra blockbuster sommar, då storfilmerna, särsklit superhjälte filmerna har varit grymma. Först Ironman, sedan The Dark Knight - Gudfadern av hjältefilmer - och sedan Hellboy 2. Jag är grymt peppad på Hellboy 2. Så filmsommaren har varit grym. Med några undantag typ Arkiv X filmen. Deppigt.

Men hur blir tevehösten?

Ska bli skitkul att se J.J Abrams nya serie Fringe. Vi har True Blood att se framemot, är väldigt nyfiken på den. Och nya Beverly Hills, kan bli kul kanske? Brenda är ju ändå tillbaka. Andra gamla godingar som återkommer är ju The Office och 30 Rock. Jag längtar faktiskt lite till hösten nu....

Trailer på Fringe

The Dark Knight

Måste bara säga att jag är sjukt peppad. Vi ses på premiären.

Caprica trailer!

Denna höst kommer bli grym! Trailer för Caprica! Vad fint det ser ut.

Och jag kan inte skriva om något som Eric Stoltz medverkar i utan att ha med ett klipp från Some Kind Of Wonderful, världens bästa film. Igen. Öppningssekvensen är så grym Lyssna på trummorna! Haha!

From the creator of Six Feet Under

Alan Balls nya HBO serie som bygger på en serie böcker har precis fått sig en poster. Serien handlar om en servitris som är vampyr. Anna Paquin och Alexander Skarsgård är med! Alexander är min favorit Skarsgård. Han spelar en gammal vikinga vampyr. Ska bli kul att se denna serie i höst. Fin poster! Förresten. Har någon sett David (the wire) Simons nya miniserie Generation Kill där Skarsgård också är med? Den fick skitfina recensioner såklart. Skriver om den när jag sett!

The Watchmen and The Wire

I´m back bitches. Har varit på resande fot. Okej. Det har hänt mycket i sommar. Vi börjar med det mäktigaste. Watchmen!!!!!!
Jag är inget stort fan av 300 eller Zack Snyder men jag älskar Alan Moore och The Watchmen, det var min vän Mattias som introducerade mig. Tack Mattias! Jag hoppas verkligen att filmen blir så bra den kan bli. Trailern är grym. Har sett den 20 gånger nu! Vad väntar ni på? Se dennu!

Förresten. Läste det här på Aintitcool. Alan Moore är kung. Tänk om Alan Moore fick göra en serie?

"It’s ComicCon weekend, and Entertainment Weekly has an interesting interview with “Watchmen” creator Alan Moore, whom I believe to be the best comic-book writer on the planet.
Among the revelations is Moore thinks HBO’s “The Wire” is “the most stunning piece of television that has ever come out of America, possibly the most stunning piece of television full-stop.”

He’s also “a very big fan” of “South Park” and does not rule out getting into the TV game himself if he could get the kind of support David Simon enjoyed on “The Wire.”

Other highlights from the interview have nothing to do with television:

* He’s wary of the fact that “Watchmen” is being helmed by “300” director Zach Snyder. “I've not seen any recent comic book films, but I didn't particularly like the book 300. I had a lot of problems with it, and everything I heard or saw about the film tended to increase [those problems] rather than reduce them: [that] it was racist, it was homophobic, and above all it was sublimely stupid.”

* He thinks ComicCon, which he no longer attends, is “a bit overwhelming and creepy.”

* He says the pacing of “The League of Extraordinary Gentlemen” has changed substantially now that the series has moved from DC Comics to Top Shelf."

Vera De Milo

När jag var liten bodde vi granne med en familj från Namibia. De var någon typ av ambassadfamilj. Mamman i familjen reste mycket i USA och tog alltid med sig vhs´er hem. En av dessa band innehöll en hel säsong av "In Living Color". Jag tror vi tittade på det bandet säkert 400 gånger. Bakom "In LIving Color" låg Wayans bröderna (Marlon, Damon, Keenan) deras mål var att skapa ett sketch program som skulle visas på (på den tiden nystartade) FOX kanalen. Meningen var att det skulle vara en lite fräckare version av Saturday Nigh Live. Många stora namn fick sin start på "In Living Color", den som är mest känd idag är väl Jim Carrey. Hans karakäterer, som pyromanen Fire Marshall Bill och kvinnliga body buildern Vera De Milo ploppar upp i skallen på mig i tid och otid. Andra grymma karakäter värda att nämnas är den bittra Magenta Thompson , en f.d avdankad skådis, samt Wayans systern Kims karaktär, skvallerkärringen Benita Butrell som började varje mening med "You didn´t hear this from me". Ni fattar.

In Living Color finns att köpa på DVD, jag rekommenderar säsong 2 och fram. Förresten så hade programmet några brudar som dansade i pauserna i fula kläder till någon D.J. En av dem var en då helt okänd Jennifer Lopez. Bara en sån sak.

Nedan följer ett klipp med Jim Carreys "Vera De Milo" en bodybuilder kvinna som tagit det hela lite för långt....you will love...

Vad ska jag säga...

Hon e för j-la fin alltså......

Trailer för Dollhouse!!!!!!!!!!

Trailern! Jag kan inte vänta!

Trailern tas bort från youtube hela tiden så klicka här istället för att se den i grym kvalitet. Det är värt det, jag lovar.

Dollhouse

Ovan ser ni första bilden ur Joss Whedons nya serie "Dollhouse"! För er som inte vet så handlar Dollhouse om en superhemlig "government agency" som har "dockor" (de i mitten på bilden) som de laddar ner personligheter i beroende på vilket uppdrag "dockorna" har. Måste vara skitkul för Eliza Dushku att spela i. Hon kommer ju att få vara en massa olika karaktärer! Jag ser väldigt mycket framemot det här. Nedan följer ett klipp från Todd Solondz underbara "Welcome to The Dollhouse".

Amy Ryan i "The Office"

Amy Ryan från "The Wire" som också var oscars nominerad i år, jag har skrivit om henne tidigare, kommer vara med i säsongsavslutningen av "The Office"! Avsnittet är en timme långt och Amy spelar Tobys efterträdare på Human Recources. Jag blir så glad. (Jag är nörd.)

Nedan hittar ni ett klipp med Edith Massey a.k.a "Egg Lady" från John Waters "Female Trouble" bara för att! Gator no! Hahahaha!

Caprica

Prequel filmen till Battlestar Galactica (som förhoppningsvis blir en serie) blir intressantare och intressantare för varje skådis som blir castad till den. Inte nog med att Paula Malcomson (Deadwoods Trixie y´all!) blivit castad i en av huvudrollerna, nu har ingen mindre än Eric Stoltz fått rollen som Daniel Greystone, mannen som skapar den första cylonen baserad på sin kära bortgågna dotter. Eric Stoltz, hade huvudrollen i en av mina bästa John Hughes filmer "Some Kind of Wonderful". En film jag även försökte mig på en remake på back in the days. (Ja det är sant, den skulle vara på svenska.) Visste ni f.ö att Eric Stoltz nästan var Marty Mcfly i Tillbaka till Framtiden? Han blev utbytt efter några veckors inspelning och ersatt av Michael J Fox. På extra materialet på DVD´n till Back To The Future finns foton med bilder på Eric Stoltz som Marty Mcfly. Som hyllning till Eric Stoltz embeddar jag en favorit scen ur Some Kind of Wonderful. Enjoy!

Min nya bästa film.

Hamlet 2. Officiellt min nya bästa film fast jag inte sett den än. Trailern räckte. Jag säger bara; "Rock me sexy jesus"!

Steve Coogan, Catherine Keener, Amy Poehler och....håll i hatten..Elisabeth Shue...som...sig själv! Elisbeth Shue var så fin i Karate Kid. Och som hora i Leaving Las Vegas. Minns ni?

Istället för att dra handlingen om Hamlet 2 så kolla in trailern här nere.

Six degrees of Separation

Six degrees of seperation är en teaterpjäs från 1990 skriven av John Guare. Nej, jag har inte börjat skriva om teater (inte än), utan 1993 blev pjäsen en film med Stockard Channing, Donald Sutherland och en ung Will Smith. Det var när Will Smith fortfarande var bra. Innan han utvecklade den självgoda blicken. En blick jag tror jag först tänkte på när jag såg honom i Independence Day. Will smith är verkligen en sån skådis Holden Caulfield beskriver i "Catcher in the Rye", en sån som, även fast han är duktig aldrig kommer vara riktigt bra eftersom att han själv tycker att han är så bra. Man ser det i hans ögon. Så funkar många skådisar. Jag upplever att de bästa skådisarna är komiker från början. För dem har ofta självironi och distans till livet. De tar helt enkelt inte sig själva på så jävla stort allvar. Tillbaks till filmen. Den är en av mina bästa filmer. Jag har inte tänkt på den på länge, och idag helt plötsligt ploppade den upp. Jag såg den på TV1000 runt 1995. Den bygger löst på en sann historia om en ung bedragare som lurade folk att han var son till Sydney Poitier. På så vis nästlar han sig in hos en rik - upper east side - kultur familj. Han är väldigt duktig på att föra sig, han namedroppar en massa och slänger sig med en massa små kryddiga anekdoter om sin uppväxt. Självklart känner de alla samma människor (six degrees of seperation) och självklart diskuteras denna existentiella idé om att alla är kopplade till varann genom högst sex människor. Det är en väldigt välspelad film. Allt är väldigt rafflande. Filmen hoppar i tiden på ett väldigt snyggt sätt. Manuset är verkligen raffinerad. Man skäms väldigt mycket när man ser filmen, likt "The Talented Mr Ripley" så blir det jobbigt när vidden av bedragarens lögner är på väg at uppdagas.

Filmen är en pärla som är väl värd att beställas hem från Amazon. Nedan följer en scen ur filmen där Will Smith karaktär pratar om Catcher in the Rye! Vad skulle Holden Caulfield tycka om det?
Voila. Vad snyggt jag fick ihop allt. Ibland blir man så lycklig.

Wet Hot American Summer

Ok. År 2000 såg jag en trailer på E(ntertainment) TV (finns inte längre) på en film som hette Wet Hot American Summer. Den utspelar sig på ett sommarläger på 80-talet och kretsar kring "the camp leaders". Jag blev helt besatt i att försöka få tag i den efter att jag såg trailern eftersom alla mina favoriter är med. Janeane Garofalo, Molly Shannon, Paul Rudd, Christopher Meloni, Amy Poehler! The list goes on. Några år senare fick jag tag i den på DVD (den kom av förståeliga skäl aldrig ut på bio) och nu har jag sett den 100 gånger. Nä inte riktigt, men kanske 33 gånger. Jag brukar hoppa fram och tillbaka i den. Filmen är helt sjuk. Nedan ser ni några klipp.

Wet Hot American Summer! Bara titeln är grym!

Like I gave birth to a baby...

Jag tänkte fortsätta mitt nedslag bland mina amerikanska favoritkomiker. Och slå två flugor i en smäll. Nämligen Janeane Garofalo och min favoritfilm, Romy and Michele´s High School Reunion. På svenska heter den "Blondiner har det roligare" den går på teve ungefär varje vecka så alla har nog sett den. Min vän Becky (jag kan ha fel med procentsatserna) menar på att ungefär 70% av hennes oneliners kommer från Romy and Michele. Så är det för mig också. Lisa Kudrow och Mira Sorvino spelar Romy and Michele som alltså ska på en high school reunion. Det finns så mycket fantastiskt i den filmen. Jag måse nog göra ett helt eget inlägg om den i framtiden. Så nu åter till Janeane, i filmen spelar hon Heather Mooney, cynisk kedjerökande f.d utstött klasskamarat som vuxit upp till att bli miljonär på hennes uppfinnig "fast burning cigarettes". Ingen kan leverera sköna cynisismer som Janeane. Hon är en grym stå-uppare också. Hon är också väldigt politiskt engagerad och har ett eget program på Air America där hon diskuterar läget i USA. Som jag skrev i ett tidigare inlägg var hon också med i Saturday Night Live, fast bara några månader eftersom att hon blev utsött av Adam Sandler p.g.a en stå-upp rutin hon gjorde om honom om att han är en grabbhalva. Nedan följer några klipp med Janeane. Ni måste titta! Och en grym impromptu dansscen från Romy and Michele. Nog den bästa impromptu dansscenen någonsin.

Superstar!

Ovan ser ni Molly Shannon. Hon är grym. Hon är min kompis Bootys absoluta favorit. Vi har sett hennes film Superstar massa gånger. Booty har den t. o m på köpe vhs! Molly Shannon började på Saturday Night Live i mitten av 1995 och ersatte faktiskt en annan av mina all time favorites Janeane Garofalo. Janeane var bara med i SNL en halv säsong, det första som hände när hon började var att hon fick en utskällning av Adam Sandler för en ståupp rutin hon gjort om honom. Hon blev utfryst av de andra kvinnliga medlemmarna. Janeane sjönk in i en djup depreesion och hoppade sen av. Hon har beskrivit SNL tiden som den mest grabbiga produktion hon jobbat på. Det här var under en av SNL´s mest turbulenta tider. Tittarna svek, Adam Sandler och Chris Farley fick senare sparken av NBC p.g.a deras dåliga humör bakom kulisserna och för att de tog sina uppträdanden mer och mer oseriöst. De skrattade åt varandra hela tiden samt ändrade i saker live under sändning. Men tillbaka till Molly Shannon som alltså ersatte Janeane Garofalo. Molly Shannon gick sen vidare till att bli en av de mest populära cast members SNL någonsin haft. En av henne smest populära karaktärer var Mary Katherine Gallagher. En utstött tonåring som går på katolsk flickskola. Mary Katherine är kärlekskrank (kåt) och väldigt dramatisk. Hon arbetar på Kips videostore som "rewind girl" så hon har sett alla filmer tusen gånger. En av hennes favorit filmer är "Cybil" en "made for tv movie" starring Sally Field as a woman with multiple personality disorder. Mary Katherine Gallagher blev så populär att hon fick en egen långfilm 1999, den heter Superstar. Needless to say så är den grym. Nedan följer tre scener ur den. Hoppas den lockar er till att se filmen. I den första scenen så ska Mary Katherine bikta sig och i den andra så utövar hon sin kärlek på ett träd. Den sista är en "impromtu dansscene". Jag är svag för "impromptu danscenes". Romy and Michelle!? Anyone? Nämnde jag förresten att Will Ferell är med i filmen? Han är den snygga killen som Mary Katherine har en crush på.

Enjoy!

Nalles Show!

Jag har lyckats få tag på en kopia av alla avsnitt på Nalles Show! Det är helt fantastiskt. Bättre än jag minns det. För er som inte vet så gick Nalles Show på Kanal 5 år 2000. Shit vad tiden går fort. Det är ändå 8 år sen. Männen bakom Nalles Show är samma som ligger bakom Stockholmare, det underbara Spacer och Darling. Det är en "dokusåpa", alla som är med är sig själva men serien har en dramaturgi, vilket är bra. Nalle Knutson är showens regissör. Han har kommit tillbaka från "Paris och Las Vegas" och ska göra comeback i Sverige. Han har världens största ego, är småsint och har megalomani. (Är inte ett stort ego och megalomani samma sak?). Han är helt underbar och flamboyant. Enligt honom själv har han arbetat för såväl Shahen av Iran som President Kennedy. Man får följa Nalle och hans team när de kämpar för att sätta upp Nalles show. Det är ingen freakshow, utan alla porträtteras väldigt varmt. Man skrattar med dem lika mycket som åt dem. Nalle är helt galen. Jag hoppas för alla er som aldrig sett Nalles Show att de repriseras eller släpps på DVD någon gång. Jag avslutar med ett Nalle citat; "När du är ung ska du vara naken".

Det finns 5 klipp från Nalles Show på youtube! Här är ett!

Living in a van down by the river....

Jag vet inte varför men idag kom jag att tänka på Chris Farley. Han var så jävla rolig. Hans motspelare kunde inte hålla sig för skratt när de agerade mot honom. Trist att han kolade. Hade varit kul att se mer av honom. Min blog är ju ändå döpt efter en replik från en Saturday Night Live sketch som heter Gap Girls. Chris Farley spelar en tjej som arbetar på Gap som heter Cindy Crawford. "But not THE Cindy Crawford" är han noga med att påpeka, ifall någon skulle blanda ihop dem. Jag tyckte också väldigt mycket om hans karaktär Matt Foley, han var en motivational speaker som var inhyrd av oroliga föräldrar för at komma hem och tala vett med deras tonåringar på glid. Grejen var bara att Matt Foley tog sitt jobb på lite väl stort allvar. Chris Farley drev alltid med sig själv. Alltid om sin vikt. Var alltid andfådd och gjorde alltid galna miner. Det var nog lite som att han inte tog sig själv helt seriöst.

Chis Farley, I miss you.

Jag klistrar in två sketcher.

Min absoluta favorit Gap Girls sketch ever!(det finns flera, googla Gap Girls Gapardy om ni gillar den här) . Jag kan varje replik utantill. Ni kommer höra repliken bakom namnet på min blog. Jag minns första gången jag såg den här sketchen på videoband min kompis spelat in från USA, vi såg den säkert hundra gånger. I den här sketchen kan varken Spade eller Adam Sandler hålla sig för garv.




Och en med Matt Foley, dessvärre lite dålig upplösning men om ni är uppmärksamma ser ni hur David Spade inte kan hålla sig för garv igen. "He´s living in a van down by the river."

Caprica

Det ska göras ett pilot avsnitt som utspelar sig innan det första cylon kriget. Det är alltså Battlestar jag talar om för alla er som läser och inte är nördar. Serien ska heta Caprica (planeten den utspelar sig på) dvs om det blir en hel serie och inte bara en pilot. Jag har inte känt mig så speciellt intresserad av vad som hände innan på Caprica och har mest sett det som långsökt och trist.
Jag vill mest veta om besättningen på Battlestar Galacitca hittar till jorden eller inte. Så kände jag. Tills jag läste det här. Helt plötsligt känner jag mig sjukt intresserad.

Starbuck and bitter-talk...

Jag har precis kommit hem från en vän. Vi har tittat på säsong 2 av Battlestar Galactica. Vi skulle först bara se ett avsnitt, men det slutade med att vi såg fem. För er som vet så såg vi avsnitten när Starbuck träffar Anders och hela Athena´s tomb grejen. Frak vad bra det är. Grymt re-watch värde. Efteråt kom vi till att diskutera. Jag och min kompis. Vi kom in på drama igen. Svenskt drama. Tjatigt jag vet, men bare with me. En sak vi konstaterade var att det självklart är väldigt svårt att komma in och ens få pitcha idéer som ny oetablerad ung manusförfattare. Och om man inte går via något etablerat bolag är det i princip omöjligt. Du får ingen tid. Det är helt lönlöst att skicka in sina grejer. Men så funkar kulturen i sverige. Så är det. Det är inte det som är det mest trista. Det mest trista är att en GOD IDÈ inte har någon bäring i Sverige inom teve-drama, speciellt inte om du är ny. För ingen beslutsfattare inom branchen, alla 50 - 60 talister, har någon koll. Överhuvudtaget. Det är ett generationsglapp. De tycker helt annorlunda än vad jag och de flesta jag känner tycker. Ni skulle bli förvånade över hur många producenter jag arbetat med som inte ens tittar på teve eller håller sig ajour. De är helt ointresserade. Det finns mycket bra med SVT men drama avdelningen skulle lika gärna kuna läggas ner eller gå igenom en total re-haul för som det ser ut nu är det närmast ett stort skämt. Häxdansen? Come on? När folkhögskole produktioner från Kalix är bättre än en SVT-serier då är ju något fel. Varför är det ingen som ser det här? Varför kräver vi inte bättring? Varför tittar ingen ung människa på svensk drama?

Om jag som oetablerad, eller rätt så etablerad, skulle ha pitchat in Battlestar eller Buffy på SVT så skulle beslutsfattarna avfärdat mig men fortsatt kypar-le vid meningen "robotarna tar sen ut sin hämd", eller "hon går på gymnasiet och är världens bästa vampyrjägare". Trist men sant.

Det känns skittrist. Var inne på hemsidan förBBC´s writers room program. Vilken skillnad det är på hur de ser på saker och ting. Man blir som svensk författare ledsen. Alla med idéer, unga som gamla, även från andra länder, med eller utan agent, uppmanas att sända in sina manus. De är verkligen intresserade av att tänja på gränserna, vara nyskapande. Tänk om det kunde finnas något sånt här. Inte bara för de få utvalda som redan fått någon bekräftelse från certifierat håll och sedan likt kejsarens nya kläder glidit vidare på det. Utan för alla. SVT har så mycket resurser till hands och så mycket potential, de skulle verkligen kunna göra grymma stilbildande projekt. Istället serverar de gammal skåpmat, om och om igen. Typ Tex-Mex. Som var trendigt i mitten på åttiotalet men som ansågs vara lite fränt. Det är SVT. Santa Maria Tex-Mex. Leende Guldbruna Ögon var Tex-Mex.


Visst är det en cool Battlestar bild förresten? Det är från ett reportage i GQ.

Life after The Wire

Det är inte lätt. Jag hade en high där med "Breaking Bad". I was in denial kan man säga. Fanns förresten bara 7 avsnitt av den än så länge så det var lite deppigt. Jag börjar bli desperat. Har börjat titta på Flavor Flav´s Charm School. Så ni förstår hur det står till. Man kan titta på det så länge man stänger av sitt samvete. Vilket inte alltid är det lättaste, även för en sån som jag. Jag känner mig lite smutsig efteråt. Jag blir liksom engagerad på riktigt. Trots att det är så uppenbart manipulerat. Hon som är husets matrona är jättefin. Hon heter Mo´Nique. Och hon är en lady. Det förstår man för hon har ett stort kontor och hennes hår är gjort som Marilyn Monroes. Så är det med det. Därför har jag inte skrivit här på ett tag. Det har helt enkelt inte hänt så mycket. Men jag lovar att hålla er uppdaterade med vad som händer i Charm School.

Moist as a snackcake down there....

Amy Sedaris. Det finns faktiskt ingen jag älskar mer.
Tänk om det här skulle bli av!

Breaking Bad.

Jag har sakteligen börjat komma ur min "The Wire haze". Blev på flera omvägar tipsad om en serie som heter "Breaking Bad". Har set piloten och måste säga att jag verkligen gillade den. Serien handlar om en kemilärare som extraknäcker på biltvätten. Han är arg på USA, har dålig sjukförsäkring och får knappt ihop ekonomin. Nämnde jag att han precis fyllt femtio och har livskris?

Det är lite som Falling Down om ni minns, med Michael Douglas. Fast coolare. Jag ska inte avslöja mer. Se själva! Piloten är grym!

Idag sa jag till min vän Rebecka att AMC kanske är nya HBO. Hon blev arg och sa att AMC inte är det nya HBO utan det nya "the shit"! HBO har inte gjort något nyskapande på länge enligt Becky. Det beror väl på vad som anses vara nyskapande. Deadwood var ju grymt och det var inte så länge sedan, för att inte nämna Carnivale. Men HBO´s golden era är defintivt över nu, efter The Wire. Är dock nyfiken på Allan Balls vampyr serie. Hursomhaver, blev förvånad över AMC´s nya serie. Lätt värd att titta på. Än så länge iallafall.

Tom Wolfe wannabe...

R.I.P

I am in mourning. Ibland får man sig en riktig smäll. Man vacklar till. Vaknar upp ur sin dvala. Tänker: Jag måste hitta till det där. Det där riktiga. Det där sanna. Som var.

The Wire.

So say we all, so say we all

Allvarligt. Visst är det en grym bild. Visst blir ni sugna på att följa Battlestar? The Last Supper a la Battlestar Galactica. Jag är sjukt svag för den sista måltiden motivet efter Annie Liebovitz motivet med familjen Sopranos. Sista säsongen av Battlestar börjar den 4 april. Allt bra tar slut nu. 1999 - 2008 kommer verkligen att ses som en gyllene era för television. Då tv-serien växte upp. Och enligt mig i många fall båda i manus och utförande varit mycket intressantare än de långfilmer som gjorts på sistone.

- Happ! tänkte jag när jag såg t. e x "Little Children" som hade hypats så mycket, var var resten? Jag önskade att det var pilotavsnittet till en ny grym HBO serie. Jobbigt det här. Ge mig 12 timmars filmer.

Så är det. Eran började med Sopranos och kommer att sluta med Battlestar Galactica och The Wire. För även om det kommer någon bra serie snart så kommer det aldrig vara nyskapande på samma sätt längre. Kanalerna slår knut på sin idéer för att komma på en så "quirky" serie som möjligt. Kolla bara Pushing Daisies. Gäsp.

Anyways. En hel sista säsong av Battlestar att se framemot iallafall, med start den 4 april i USA. Vill också tipsa om dom schysstaste Battlestar planscherna här med skitfina old style propaganda motiv.

X-Files

Okej! Om ni inte vill ha spoilers från den nya X-Files filmen (m.a.o du Becky) klicka inte här.

TIna Fey och Amy Poehler

TIna Fey. Hon är gullig Jag är kär i henne. Hon hostade Saturday Night Live i helgen. Hennes inlednings monolog var sjukt fin. Hon har gjort en film med min andra favorit Amy Poehler. Den heter Baby Mamma. Sådär känns den tyvärr. Fast jag kommer ändå att älska den. Ni vet väl f.ö att Amy är gift med Gob Bluth (Will Arnett) från Arrested Development? Vilket grymt par dem måste vara. Förresten. Tips till er som älskar Freaks and Geeks; Undeclared en grym serie av skaparen Judd Appatow från Freaks And Geeks dock hängde inte Paul Feig från Freaks and Geeks på vilket märks lite men Undeclared är fin ändå. Amy Poehler är med och hon är skitrolig. Hon spelar en college dorm terapeut typ. Hon är galen. Haha!

Okej. Så tipsen är som följande.

Baby Mama med Tina Fey, Youtube klipp nedanför. Fixa även SNL från i helgen med henne. Hittade inte på youtube.


Arrested Development. Tobias Funke. Need I say more.


Undeclared - Sjukt rolig klipp med Ben Stiller

Fucking Åmål on crack

En av mina högsta drömmar är att göra en bra svensk skräckfilm/rysare. Jag tycker Sverige är sjukt läskigt. På så många olika sätt. Så varför finns det ingen bra svensk skräckfilm? Alltså inte ännu en camp skräckis. Inte för att det vore något fel med det. Jag skulle lätt se "Storsjögäddan" på bio. Men ändå. Jag tycker det svenska vackra och melankoliska landskapet inbjuder till skräck. Jag tror det läskigaste vore om man verkligen förankrade det i den svenska vardagen. En vardag alla kan identifiera sig i på något sätt. Typ Fucking Åmål on crack. Överhvudtaget är Fucking Åmål en bra ingrediens. Man kan korsa den med allt. Fucking Åmål gone space opera. Fucking Åmål gone Court room drama. Fucking Åmål gone cop show. Listan kan göras lång.

Nä. Ge mig en Fucking Åmål gone The Others eller nåt att regissera.

Tips: David Simon Intervju

Det blir mycket The Wire nu....

Nedan följer en länk till en intervju från tidningen The Believer med min idol David Simon, skaparen av The Wire. En av dom bästa intervjuer och artiklar jag läst om hur en serie skapats någonsin.

Urf. Bara 2 avsnitt kvar nu. Jag blir stressad. Vill inte att det ska ta slut. Jag ska inte spoila, men någonting jobbigt hände i avsnitt 8, säsong 5.

Omar och Amy Ryan!!!!!!!!!!!!!!

Gone Baby Gone

Igår var jag på bio. What a surprise. Jag går på bio som mest hela tiden. Mina vänner vill inte gå på bio med mig för jag har redan sett allt. Vad ska jag göra? Film är mitt liv. Igår såg iallafall jag och en vän Gone Baby Gone. Det var den enda filmen som jag inte sett och ville se, det andra alternativet var Good Luck Chuck. Jag skulle hellre skjuta mig själv än att se den. Iallafall. Gissa vilka som var med i Gone Baby Gone? Förutom Casey Affleck som är bäst? Omar från The Wire!!!!!!!!!!!! Den coolaste katten i stan. Han säger t. o m Poh-leese och allt!! Sedan är också McNultys tjej med, Amy Ryan! Hon har en av huvudrollerna och är skitbra. Jag kan verkligen rekommendera Gone Baby Gone. Den skulle kunna blivit sjukt konventionll men tack vare grymma skådisprestationer och en socialrealistisk touch blir den kanon. Manuset är väldigt, väldigt välskriven men det hade lätt kunna bli för långsökt. Det är en balansgång ben Affleck, som har regisserat filmen, klarat kanon. Statisterna i filmen är jättefina. Sedan finns det en karaktär som heter Dottie som också är min nya favvo. Hon påminner om Hatchett Face i John Waters Cry Baby. Det är hon som ligger närmast kameran på soffan i bilden ovan.

The Wire...again....

Shit. Jag har ingen riktig serie att följa längre. Iomed strejken och allt. Har sett om alla Seinfeld. Jag följer ju förstås The Wire. Men jag vill se flera avsnitt på en gång. Å andra sidan har jag bara 3 avsnitt kvar av den absolut sista säsongen av The Wire någonsin! Det känns skitdeppigt. Hur ska jag klara mig utan McNulty och Bunk? För att inte nämna Kima och Landsman. Och Omar! Den coolaste katten någonsin. The Wire är utan tvekan det bästa som någonsin gjorts inom allt. Nu tror ni jag har blivit galen. Och det har jag. Men för er som inte sett The Wire kan jag bara säga att det är helt makalöst. På alla sätt.
Manusen är så fina och välstrukturerade utan att man märker hur dem har gjort. Det bara flyter på. Ingen säger något som någonsin känns expositionsartat och ändå vet man allt om hur systemet funkar i Baltimore. Det är som att man har praktiserat på polisstationen, stadshuset och i gatuhörnen. Aldrig har någonting jag sett tagit sig an något så stort, 60-talet karaktärer, och lyckats så fullständigt. Som en recensent skrev, The Wire visar en amerikansk stad "thats rotting from within".

Alla dessa människor, alla dessa öden. Jag såg om säsong 2 för något år sedan och började med en vän se den en tredje gång och först då eftersom jag vet hur det slutar, kunde jag börja dechiffrera strukturen. Men det är svårt för jag blir så medryckt att jag glömmer att vara duktig. När The Wire är slut kommer den ha haft 5 säsonger. 5 säsonger som i sin helhet tycks ha planerats från första stadiet. I sin helhet och in i minsta beståndsdel. Hade det varit en opera hade jag varit han som på slutet rest på mig som en pil och skrikit "Bravo! Bravo!" samtidigt som jag klappat mina händer hårt och länge.

En kärlekshistoria

"Ibland får jag sån fruktansvärd ångest....för att jag inte är gift."

Renfro, Ledger och John Doe.

I ett avsnitt av Six feet Under säger Claire;

- Celebrities always die in threes.

Hoppas inte det är så nu. Först Brad Renfro, och nu Heath Ledger.

Synd. Med Heath, hade velat jobba med honom i framtiden. Brad Renfro också för den delen.

Jag tittar på The Wire säsong 5 nu. Det är helt fantastiskt. Det bästa inom allt någonsin. Hehe. Säsong 5 kretsar kring media och det är hemskt hur mord och folk som dör får en liten spalt i tidningen om offren är svarta och fattiga medan om det är någon vit medelklass människa så är det first page news. Det är väl så the cracker crumbles. White folks are more worth. Då måste celebrities vara värt hur mycket som helst.

Poetry, Corbijn and the infinite sadness.

Jag såg Control häromdagen. Den var fantastisk. Samma dag såg jag också Leo av Josef Fares. Den var helt OK. Två filmer med helt olika teman. Den ena en biografi om Ian Curtis, sångaren i Joy Division och den andra ett inlägg i debatten kring meningslöst våld. Varför skriver jag om Control och Leo i samma inlägg? Bara för at jag såg bägge filmerna samma dag? Nope. Jag tänkte använda filmerna för att förtydliga en sak jag tänkt på. För mig blev Leo väldigt vacker och poetisk när den vågade andas. När den lämnade utrymme för poesi. När den inte bara malde framåt. När Leo sitter i sitt lilla kök och äter köttbullar och leker med sin radio. Då var Leo fin. Precis som Control. Som i maka takt med makalöst foto berättar om ett liv som bara vecklar ut sig inför ens ögon. Inga manuskonstruktioner ingen story som tuffar på. Den finns där, förstås, berättelsen, men aldrig så att man känner att den tvingas på en. Man får dra slutsatser själv. Att låta publiken komma fram till kärnan själva är tricket. För tror man att man kommer på något själv så brinner man för frågan mer. Leo är för osubtil och uppenbar. Den använder inte bildspråkets potential. Når någonting är hemskt så får man helt enkelt se det. Man fångar saker på celluloid helt enkelt. Det är klart som fan det är hemskt att se någon bli stucken i halsen med en kniv, eller att se en kvinna våldtas. Som i Lukas Moodysons "Ett hål i mitt hjärta". Det var skitäckligt. Men som åskådare stänger jag bara av och blir anti. Det får motsatt effekt. Det är osofistikerat och enkelt. I Control däremot får man aldrig se när Ian Curits tar livet av sig, man får aldrig se honom hänga där. Man får se hur hans fru spelad av den fantastiska Samantha Morton hittar honom, men man får aldrig se honom död. Kameran är statisk, så att man som åskådare känner sig bakbunden. Frun springer in i huset och skriker. Vi är kvar utanför. I Gudfadern del 1 när Connie spelad av Talia Shire får stryk av sin man är kameran bara stilla. Vi ser maken jaga sin fru kors och tvärs över rummet tills de försvinner in i ett rum man inte ser. Sedan hör man Connie skrika som en stucken gris och hårda slag. Jag får magont bara jag tänker på det. Det kan inte bli mer effektivt än så. Om man hade fått se Talia bli slagen i närbild med en skakig kamera hade jag tyckt det var skithemskt också, men inte alls på samma sätt. Som filmskapare måste man hela tiden tänka hur man kan förädla bilderna och kalibrera dom för att få ut maximal effekt utan att bara filma det rakt upp och ner.

Sports Night, Josh Charles och Kyle Chandler

Tips! Sports Night, en serie av Aaron Sorkin, mannen bakom Vita Huset och Studio 60 (två serier jag ännu inte sett, det finns så många!) Jag såg Sport Nights när jag bodde i USA för tio år sedan. Serien lades som alla grymma serier ner i förtid. Efter 2 säsonger för att vara exakt. För er Sorkin fans, I know you are out there, så går Sports Night för närvarande på TV4 Sport. Felicity Huffman, Peter Krause och min personiga favorit Josh Charles agerar. Kul när man kommer på gamla pärlor!
En annan serie jag älskade i början på 90-talet var Kärlekens Vindar. Den gick på fyran och var fantastisk. Originaltiteln var "Homefront" och Kyle Chandler hade en av huvudrollerna. Den utspelade sig på 50-talet och handlade om några familjer i en amerikansk småstad. Nä nu måste jag söka och se om den går att köpa på DVD!

Har ni några tips på pärlor till serier man bör se?

Kanske ska damma hyllan lite?

Att skriva. Jag känner manusförfattare som är disciplinerade. De sitter 9 - 17 och skriver. I Stephen Kings bok "Att skriva - En hantverkares memoarer" beskriver han hur han har ett skrivschema. Han bältar ut saker x antal timmar om dagen. Jag jobbar inte riktigt så. Hehe! Själv så "skriver" jag konstant i huvudet. Vilket jag tror alla som skriver gör. Sedan bältar jag ut en massa i omgångar om några timmar här och där men det kan ske närsomhelst på dygnet. Sedan när jag ska strukturera allt och få ordning på det så sitter jag 9 - 17. Eller 02.00 - 11.00. Men jag har också som jag nämnde tidigare problem med prokrastrinering. Jag har en tendens att börja tycka det är dammigt på någon hylla eller tänka att jag ska sortera cd skivorna i bokstavsordning. Allt för att inte göra det jag ska. Vilket är galet för egentligen vill jag inget hellre än att göra det jag gör.
Hur skriver ni? Kom gärna med feedback i forumet.

Måste man förändras?

Jag skulle skriva om SVT Fiktion men jag orkar inte klaga idag. Så istället tänkte jag rekommendera en bok till alla som någonsin funderat på att börja skriva manus. Oftast blir man rekommenderad två böcker, "Story" av Robert Mckee samt "The Hero´s Journey" av Cristopher Vogler. Det är två böcker man absolut bör läsa och ha i bakhuvudet. Men den bok som jag tror är bäst att börja med är "The Tools of Screenwriting - A Writers guide to the Craft and Elements of a Screenplay" av David Howard och Edward Mabley. Den går igenom allting väldigt grundläggande utan att vara långrandig och kan fungera som en bra inkörs port för de intresserade. Den är otroligt enkel och koncis. Vissa manusskrivar böcker kan närmast kännas avskräckande komplicerade och väldigt långrandiga mer som regelverk än inspiration. Ett annat tips är att se på "The Wire" och "Sopranos" boxarna med kommentator spår av manusförfattarna på. Bättre manuskurs finns knappt.

På tal om Sopranos. En gång i tiden när jag sökte filmskola hamnade jag i diskussion med någon av lärarna som menade på att all film är förändring. Protagonisten måste genomgå en förändring. Det är just såna här måsten som går mig på nerverna och som hämmar manusförfattare och ger dem osäkra på sig själva och sin röst, Någon huvudlärare har läst några Hollywood manusböcker och formar hela sin kursverksamhet efter det. Det är skrämmande. Är det bara medelmåttor som får såna positioner i Sverige? Iallafall fär att återknyta fick jag för någon månad sedan höra att denna lärares favorit serie är Sopranos vilket jag finner väldigt ironiskt då en av Sopranos poänger enligt mig är att ingen förändras. Eller rättare sagt alla försöker förändras för att sedan gå tillbaka till det dem alltid varit. Ingenting blir något annat. Allt bara pågår. Det är som att David Chase häcklar tittarna som hoppas på karaktärsutveckling. Carmela vill ut, vill bli sin egna kvinna, känner skuld för hennes mans gärningar men i slutändan går hon tillbaka till allt som hon försökt ta avstånd ifrån.

Min poäng var och är fortfarande att alla dess regler och formler finns till för att brytas. Som någonting att ta avstamp ifrån inte följa blint. Självklart kan karaktärer genomgå förändring och de kanske till och med bör det men det är upp till berättelsen och vad man vill ha sagt. Allt beror på temat du valt. Ta alla manusråd med en klackspark. Men det är viktigt att känna till reglerna. Så man vet vad man gör. Kom precis på ett annat exempel på en serie som bröt alla tidigare konventioner vad gäller form och karaktärsutveckling. Seinfeld. Ser ni? När man vågar göra någonting annorlunda samt personligt och skiter i konventionerna så blir det ibland ganska fantastiskt.

Ett annat tips som har varit mig och min kollega väldigt behjälplig fick vi av vår vän Rebecka på "ingabyxor.blogspot.com" (f.ö en grym blogg om teveserier) det är manusförfattaren Jane Espensons blogg om manusskrivande för teveserie. Jane Espenson är en fantastisk kvinna som ligger bakom många av dom bästa Buffy avsnitten samt Battlestar Galactica bara för att nämna några få. Jane Espensons blogg borde varje svensk manusförfattare läsa.

Vore kul med lite kommentarer i forumet! Vet ju att ni är några som läser. Nästa gång tänkte jag skriva lite om skrivkramp tror jag. Vad är skrivkramp? Själv har jag en tendens att prokastrinera. Men mer om det nästa gång.

Fries, Labyrint och the state of affairs...

Den här bloggen finns mest för att jag ville ha en blog som heter "hurryupandmunchthosefries.blogspot.com"
Och nu har jag det! Woooow....

Anyways. När jag ändå nu har en blog så tänkte jag skriva lite om film och teve branchen i Sverige. Kanske också lite om livet i allmänhet. Vem vet.

Jag arbetar kreativt inom drama. Så gott det går åtminstone. Dels håller jag och en kompis på med en serie (som om den någonsin börjar sändas skulle bli världens största hit.) Om den går i stöpet kommer jag lägga upp länk till piloten här och på en miljon andra ställen på nätet. Så får ni se! Just nu går det inte av rättsliga skäl.

Jag tänkte inviga med att börja skriva lite om "the state of affairs" för drama i Sverige idag.
Labyrint. En serie i 12 delar som under hösten gått på TV4. Labyrint skulle vara allt svenska serier inte varit. Den skulle ha ett högt produktionsvärde och en annorlunda ton. HBO var förebilden. Enligt mig lyckades SF ganska bra med Labyrint. Den blev bättre och bättre ju mer man såg. Synd bara att den sågs av så få. Om jag arbetade på fyran skulle jag sparka hela deras PR-avdelning. Plus några till. Seriens "teaser" som visades på bio var katastrof dålig och sa ingenting om serien. Den bestod av de fem huvudkaraktärerna som stint stirrandes in i kameran säger sina namn. Sedan några snabba klipp och någon som sa någonting man inte riktigt kunde höra. Man fattade inte om det var en serie eller någon konstig företagsfilm för något sjukhus. Runt tiden då Labyrint lanserades så fattades många andra konstiga beslut. Antagligen av rädsla från vissa inom kanalen för att deras huvuden skulle rulla om de öppet trodde på serien. Politik var Labyrints fall. Alla garderade sig så att ingen skulle få skulden utifall det blev en flopp. Detta ledde i sin tur till att Labyrint blev som ett adopterat barn ingen längre ville riktigt veta av på fyran. De visste helt enkelt inte vad de skulle göra av den.

Hade jag arbetat på fyran skulle jag ha visat pilotavsnittet och det följande avsnittet Söndag klockan nio. En väl inarbetad drama slott på fyran. Varför försöka skapa en ny drama slott för en svensk serie på en torsdag? Nä. Ingen i Sverige litar på sitt egna omdöme. Ingen tror på något. Det finns ingen stringens och allt ska vara lite av allt möjligt. Så att det passar alla. Tillslut passar det ingen. Hursomhaver.

Dubbelavsnitt Söndag kl 9
Avsnitt 3 Måndag kl 9

Sedan hade tittarna varit hooked. Vad hände nu? Avsnitt 1 torsdag klockan nio sedan en hel veckas väntan till nästa avsnitt. Speciellt med en serie som Labyrint som tog lite tid på sig med att bygga upp karaktärerna och världen. Såsom en bra serie ska. Då är det extra viktigt att hala in tittarna så snabbt som möjligt. Speciellt med dagens internetvanor då tittare är vana med att se en hel säsong av en serie på några dagar. Det finns ingen verklighetsförankring hos tevekanalerna idag.

Jöste. Om någon som ligger bakom Labyrint läser de här. Ni borde delat in avsnitten i tre akter som var anpassade efter reklamavbrotten. Men ni kanske inte hade fått exakta tidpunkter på när reklamen skulle in? Det hade varit schysst med lite "cliff" känsla innan reklamen. Nu blev det så apart.

A ja. Vi alla vet vad som hände med Labyrint. Den blev förpassad till en sen tid. Sågs och älskades av några få. Synd på en fin serie. Enligt ryktena får man inte säga "det ska va som HBO" när man pitchar på fyran längre......



Nästa inlägg ska handla om SVT Drama tror jag. Det blir nog många inlägg om SVT för där råder det fortfarande tidigt nittiotal.