Wet Hot American Summer

Ok. År 2000 såg jag en trailer på E(ntertainment) TV (finns inte längre) på en film som hette Wet Hot American Summer. Den utspelar sig på ett sommarläger på 80-talet och kretsar kring "the camp leaders". Jag blev helt besatt i att försöka få tag i den efter att jag såg trailern eftersom alla mina favoriter är med. Janeane Garofalo, Molly Shannon, Paul Rudd, Christopher Meloni, Amy Poehler! The list goes on. Några år senare fick jag tag i den på DVD (den kom av förståeliga skäl aldrig ut på bio) och nu har jag sett den 100 gånger. Nä inte riktigt, men kanske 33 gånger. Jag brukar hoppa fram och tillbaka i den. Filmen är helt sjuk. Nedan ser ni några klipp.

Wet Hot American Summer! Bara titeln är grym!

Like I gave birth to a baby...

Jag tänkte fortsätta mitt nedslag bland mina amerikanska favoritkomiker. Och slå två flugor i en smäll. Nämligen Janeane Garofalo och min favoritfilm, Romy and Michele´s High School Reunion. På svenska heter den "Blondiner har det roligare" den går på teve ungefär varje vecka så alla har nog sett den. Min vän Becky (jag kan ha fel med procentsatserna) menar på att ungefär 70% av hennes oneliners kommer från Romy and Michele. Så är det för mig också. Lisa Kudrow och Mira Sorvino spelar Romy and Michele som alltså ska på en high school reunion. Det finns så mycket fantastiskt i den filmen. Jag måse nog göra ett helt eget inlägg om den i framtiden. Så nu åter till Janeane, i filmen spelar hon Heather Mooney, cynisk kedjerökande f.d utstött klasskamarat som vuxit upp till att bli miljonär på hennes uppfinnig "fast burning cigarettes". Ingen kan leverera sköna cynisismer som Janeane. Hon är en grym stå-uppare också. Hon är också väldigt politiskt engagerad och har ett eget program på Air America där hon diskuterar läget i USA. Som jag skrev i ett tidigare inlägg var hon också med i Saturday Night Live, fast bara några månader eftersom att hon blev utsött av Adam Sandler p.g.a en stå-upp rutin hon gjorde om honom om att han är en grabbhalva. Nedan följer några klipp med Janeane. Ni måste titta! Och en grym impromptu dansscen från Romy and Michele. Nog den bästa impromptu dansscenen någonsin.

Superstar!

Ovan ser ni Molly Shannon. Hon är grym. Hon är min kompis Bootys absoluta favorit. Vi har sett hennes film Superstar massa gånger. Booty har den t. o m på köpe vhs! Molly Shannon började på Saturday Night Live i mitten av 1995 och ersatte faktiskt en annan av mina all time favorites Janeane Garofalo. Janeane var bara med i SNL en halv säsong, det första som hände när hon började var att hon fick en utskällning av Adam Sandler för en ståupp rutin hon gjort om honom. Hon blev utfryst av de andra kvinnliga medlemmarna. Janeane sjönk in i en djup depreesion och hoppade sen av. Hon har beskrivit SNL tiden som den mest grabbiga produktion hon jobbat på. Det här var under en av SNL´s mest turbulenta tider. Tittarna svek, Adam Sandler och Chris Farley fick senare sparken av NBC p.g.a deras dåliga humör bakom kulisserna och för att de tog sina uppträdanden mer och mer oseriöst. De skrattade åt varandra hela tiden samt ändrade i saker live under sändning. Men tillbaka till Molly Shannon som alltså ersatte Janeane Garofalo. Molly Shannon gick sen vidare till att bli en av de mest populära cast members SNL någonsin haft. En av henne smest populära karaktärer var Mary Katherine Gallagher. En utstött tonåring som går på katolsk flickskola. Mary Katherine är kärlekskrank (kåt) och väldigt dramatisk. Hon arbetar på Kips videostore som "rewind girl" så hon har sett alla filmer tusen gånger. En av hennes favorit filmer är "Cybil" en "made for tv movie" starring Sally Field as a woman with multiple personality disorder. Mary Katherine Gallagher blev så populär att hon fick en egen långfilm 1999, den heter Superstar. Needless to say så är den grym. Nedan följer tre scener ur den. Hoppas den lockar er till att se filmen. I den första scenen så ska Mary Katherine bikta sig och i den andra så utövar hon sin kärlek på ett träd. Den sista är en "impromtu dansscene". Jag är svag för "impromptu danscenes". Romy and Michelle!? Anyone? Nämnde jag förresten att Will Ferell är med i filmen? Han är den snygga killen som Mary Katherine har en crush på.

Enjoy!

Nalles Show!

Jag har lyckats få tag på en kopia av alla avsnitt på Nalles Show! Det är helt fantastiskt. Bättre än jag minns det. För er som inte vet så gick Nalles Show på Kanal 5 år 2000. Shit vad tiden går fort. Det är ändå 8 år sen. Männen bakom Nalles Show är samma som ligger bakom Stockholmare, det underbara Spacer och Darling. Det är en "dokusåpa", alla som är med är sig själva men serien har en dramaturgi, vilket är bra. Nalle Knutson är showens regissör. Han har kommit tillbaka från "Paris och Las Vegas" och ska göra comeback i Sverige. Han har världens största ego, är småsint och har megalomani. (Är inte ett stort ego och megalomani samma sak?). Han är helt underbar och flamboyant. Enligt honom själv har han arbetat för såväl Shahen av Iran som President Kennedy. Man får följa Nalle och hans team när de kämpar för att sätta upp Nalles show. Det är ingen freakshow, utan alla porträtteras väldigt varmt. Man skrattar med dem lika mycket som åt dem. Nalle är helt galen. Jag hoppas för alla er som aldrig sett Nalles Show att de repriseras eller släpps på DVD någon gång. Jag avslutar med ett Nalle citat; "När du är ung ska du vara naken".

Det finns 5 klipp från Nalles Show på youtube! Här är ett!

Living in a van down by the river....

Jag vet inte varför men idag kom jag att tänka på Chris Farley. Han var så jävla rolig. Hans motspelare kunde inte hålla sig för skratt när de agerade mot honom. Trist att han kolade. Hade varit kul att se mer av honom. Min blog är ju ändå döpt efter en replik från en Saturday Night Live sketch som heter Gap Girls. Chris Farley spelar en tjej som arbetar på Gap som heter Cindy Crawford. "But not THE Cindy Crawford" är han noga med att påpeka, ifall någon skulle blanda ihop dem. Jag tyckte också väldigt mycket om hans karaktär Matt Foley, han var en motivational speaker som var inhyrd av oroliga föräldrar för at komma hem och tala vett med deras tonåringar på glid. Grejen var bara att Matt Foley tog sitt jobb på lite väl stort allvar. Chris Farley drev alltid med sig själv. Alltid om sin vikt. Var alltid andfådd och gjorde alltid galna miner. Det var nog lite som att han inte tog sig själv helt seriöst.

Chis Farley, I miss you.

Jag klistrar in två sketcher.

Min absoluta favorit Gap Girls sketch ever!(det finns flera, googla Gap Girls Gapardy om ni gillar den här) . Jag kan varje replik utantill. Ni kommer höra repliken bakom namnet på min blog. Jag minns första gången jag såg den här sketchen på videoband min kompis spelat in från USA, vi såg den säkert hundra gånger. I den här sketchen kan varken Spade eller Adam Sandler hålla sig för garv.




Och en med Matt Foley, dessvärre lite dålig upplösning men om ni är uppmärksamma ser ni hur David Spade inte kan hålla sig för garv igen. "He´s living in a van down by the river."

Caprica

Det ska göras ett pilot avsnitt som utspelar sig innan det första cylon kriget. Det är alltså Battlestar jag talar om för alla er som läser och inte är nördar. Serien ska heta Caprica (planeten den utspelar sig på) dvs om det blir en hel serie och inte bara en pilot. Jag har inte känt mig så speciellt intresserad av vad som hände innan på Caprica och har mest sett det som långsökt och trist.
Jag vill mest veta om besättningen på Battlestar Galacitca hittar till jorden eller inte. Så kände jag. Tills jag läste det här. Helt plötsligt känner jag mig sjukt intresserad.

Starbuck and bitter-talk...

Jag har precis kommit hem från en vän. Vi har tittat på säsong 2 av Battlestar Galactica. Vi skulle först bara se ett avsnitt, men det slutade med att vi såg fem. För er som vet så såg vi avsnitten när Starbuck träffar Anders och hela Athena´s tomb grejen. Frak vad bra det är. Grymt re-watch värde. Efteråt kom vi till att diskutera. Jag och min kompis. Vi kom in på drama igen. Svenskt drama. Tjatigt jag vet, men bare with me. En sak vi konstaterade var att det självklart är väldigt svårt att komma in och ens få pitcha idéer som ny oetablerad ung manusförfattare. Och om man inte går via något etablerat bolag är det i princip omöjligt. Du får ingen tid. Det är helt lönlöst att skicka in sina grejer. Men så funkar kulturen i sverige. Så är det. Det är inte det som är det mest trista. Det mest trista är att en GOD IDÈ inte har någon bäring i Sverige inom teve-drama, speciellt inte om du är ny. För ingen beslutsfattare inom branchen, alla 50 - 60 talister, har någon koll. Överhuvudtaget. Det är ett generationsglapp. De tycker helt annorlunda än vad jag och de flesta jag känner tycker. Ni skulle bli förvånade över hur många producenter jag arbetat med som inte ens tittar på teve eller håller sig ajour. De är helt ointresserade. Det finns mycket bra med SVT men drama avdelningen skulle lika gärna kuna läggas ner eller gå igenom en total re-haul för som det ser ut nu är det närmast ett stort skämt. Häxdansen? Come on? När folkhögskole produktioner från Kalix är bättre än en SVT-serier då är ju något fel. Varför är det ingen som ser det här? Varför kräver vi inte bättring? Varför tittar ingen ung människa på svensk drama?

Om jag som oetablerad, eller rätt så etablerad, skulle ha pitchat in Battlestar eller Buffy på SVT så skulle beslutsfattarna avfärdat mig men fortsatt kypar-le vid meningen "robotarna tar sen ut sin hämd", eller "hon går på gymnasiet och är världens bästa vampyrjägare". Trist men sant.

Det känns skittrist. Var inne på hemsidan förBBC´s writers room program. Vilken skillnad det är på hur de ser på saker och ting. Man blir som svensk författare ledsen. Alla med idéer, unga som gamla, även från andra länder, med eller utan agent, uppmanas att sända in sina manus. De är verkligen intresserade av att tänja på gränserna, vara nyskapande. Tänk om det kunde finnas något sånt här. Inte bara för de få utvalda som redan fått någon bekräftelse från certifierat håll och sedan likt kejsarens nya kläder glidit vidare på det. Utan för alla. SVT har så mycket resurser till hands och så mycket potential, de skulle verkligen kunna göra grymma stilbildande projekt. Istället serverar de gammal skåpmat, om och om igen. Typ Tex-Mex. Som var trendigt i mitten på åttiotalet men som ansågs vara lite fränt. Det är SVT. Santa Maria Tex-Mex. Leende Guldbruna Ögon var Tex-Mex.


Visst är det en cool Battlestar bild förresten? Det är från ett reportage i GQ.